Svettlukt och en stark doft av linement. Inte för kylans skull, de ville bara vara vuxna. "Fy fan, vilken match, gubbar", sade han trots att de ännu inte fyllt elva. Utanför planen och omklädningsrummet var gubbarna fula och utan tänder, innanför stängslet till fotbollsplanen var de slätkindade, utan kroppshår och fullt övertygade idealister. Världen var god, mamma bakade kanelbullar och man kunde fortfarande köpa en luffare för tjugofem öre på A-lagsmatcherna av Arne med lådan på magen.
Han ville verkligen bli vuxen. Att komma hem på lunch från jobbet, kunna köpa en av de där tidningarna som pappa gömde i nattduksbordet, säga saker som "den där Palme kan inte vara riktigt klok i huvudet" och veta vad han menade med det. Han ville kunna gå i skogen som sin far utan att gå vilse under jakten på kantareller, blåbär och lingon. Springa fyrahundra meter under sextio sekunder, träffa bulls eye på piltavlan mer än en gång per år och köra bil med rutan nervevad längs Storgatan med vinden i håret.
Nu var han inte lika säker längre. Han hade i sin enfald trott att alla vuxna var som hans far, i alla fall de som fanns i hans närhet. Väskan var slarvigt packad efter det hastiga uppbrottet från omklädningsrummet. Han skulle aldrig mer vara sist ut från duschen men ingen skulle någonsin få veta varför.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Storartat. Lakoniskt. Väl fångat. Hjärtskärande.
Uh - som en spark i magen satt sista stycket.
Usch! Så grymt!
Påminner mig om min lilla dotter som nästan dagligen berättar att hon vill bli vuxen, men inte riktigt än bara.
Instämmer helt med föregående två kommentarer.
Bra språkbehandling.
Fantastisk bra text. Vet att ungdomarna vill bli vuxna, synd att de inte förstår att de har det bra innan de slipper vuxenvärlden....
Oj...den här gången tänkte jag innan jag startade läsa din text, att tro nu inte att det blir nåt gulligt bara för att utmaningen är "en smekning", nej, du vet Anna hur läskigt Drumaxel skriver, så var beredd...men det här var jag inte riktigt beredd på...in i det sista tänkte jag, när jag läste den fantastiska texten, när kommer själva smekningen då...och den kom ju och gossebarnet fick erfara att alla män är inte som farsan.
Jag blev tagen på sängen av rysningarna utefter ryggraden. Trodde i min enfald att det faktiskt var en mysig bakåtblick på pojktiden då man vill bli vuxen och sedan hur man ser tillbaka på tiden man velat fly från med längtan att få komma tillbaka lite. Men där fick jag mig.
Snyggt att skriva om en smekning utan att ens nämna den. Bara vår hemska fantasi.
Bra skrivet. Som barn tror man att så som sin egna familj har det har alla. Tills man blir lite större och ser att så är det inte. Kan vara både idylliskt och skrämmande.
Skicka en kommentar