Han hade klippt sig själv. Skallen var rakad på vänstra sidan medan håret på den högra fortfarande växte sig långt. Svart som sot hade han färgat det hår som fanns kvar. Egentligen var tanken att raka av allt hår men han ångrade sig på halva vägen. Det såg egentligen för djävligt ut men han brydde sig inte. Ögonbrynen var ett minne blott eftersom han passade på att avlägsna dem i samband med senaste rakningen, för att han ville se hur han såg ut utan dem, inte av någon annan anledning. Alla sina kläder hade han också färgat svarta, smutsen syntes inte så tydligt då, det skulle bespara honom en massa besvär att slippa tvätta så ofta. Hålen var inte många men de som fanns klämde han ihop med hjälp av säkerhetsnålar för att de skulle bli kvar på kroppen.
När han kom till skolan nästa dag såg han hur alla gapade då han gick förbi, men vad brydde han sig om det. Han visste att stilbytet var drastiskt men de skulle väl bara skita i hur han såg ut. Det hade gått alldeles för lång tid nu med samma rutiner och det var viktigt att de inte visste var de hade honom, att göra dem osäkra på vem han egentligen var. Ibland var han osäker på om han själv visste men det var oviktigt, det viktiga var att hålla alla andra ovetande. Dessutom hade det poppat upp små kopior här och var på skolan och han ville inte vara en i mängden.
Varje gång han gjorde sin kameleontakt var lika intressant. Någon gång borde de sparka bakut men inte denna gången heller.
"Cool", sade Emma i 9C och nickade lite avmätt.
Hon var en av nyckelpersonerna i spelet och med hennes godkännande var man på säker mark. Han hade förstått att om man tog i så man kräktes kunde ingen hantera det, de var helt enkelt tvungna att spela med.
Han öppnade dörren in till klassrummet och gick och satte sig. När en efter en ramlade in och slog sig ner väntade han en stund innan han reste sig upp.
"Så, nu verkar alla vara här, ni kan slå upp sidan 85 i boken så ska vi börja med ett nytt kapitel idag."
Medan eleverna letade upp rätt sida kom han på sig själv med att längta efter sin gamla kostym, kanske fick det bli nästa akt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En intressant beskrivning av en märkligt vågad människa. Kan mycket väl vara möjligt att trender skapas av just en sådan som han.
Vilken överraskning. Jag skrattade till.
Sv: jo, vi vet att det blev tradition, de trodde att det var "trend", med ett ord de inte kunde. Tradition = trend så livskraftig att den slutar vara trend?
Häftig trend...
sicken tend, hmmm är själv från de vackar punk åren, ebba grön mm då skulle man spöka ut sig det var ganska kul jag gillar sånt det är ungdomar som ska skapa och använda sig av trenderna tycker jag det hade vart patetiskt om jag ännu sprang runt med kajal och säkerhetsnålar men det är roligt och ännu idag kan man skymta lite punkare ibland gillar din text jag förstår och skapar mig bilder av dina gubbar i texterna
Det kanske är du...? Bra text var det i vilket fall!
Skicka en kommentar